Hjälp att sova för barn!

Har dina barn svårt att komma till ro på kvällarna? Du är inte ensam om det är så. Med tempot och kraven som råder i vårt samhälle, är det inte så lätt att plötsligt landa i sängen och tro att det bara är att blunda och sova.

I många år har jag hjälpt vuxna att komma ner i varv och låta kropp och själ få vila. På senare tid har många hört av sig och sagt att de använt inspelningarna genom att låta barnen lyssna på dem vid läggdags. För att efter en stund förvånade komma in och se dem sova som stockar.

Så, därför har jag komponerat en saga enligt samma metod och kompletterat den med musik framtagen för att förstärka avslappning och insomning.

Lycka till och god sovro!

 

http://digifile.se/produkt/djupavslappning-for-god-somnbarn/

 

 

Något måste hända.

Jag sitter ner, ensam för första gången idag, på mitt rum. Barnen har gått hem, i bakgrunden dundrar ventilationen men i övrigt är det alldeles … tyst. Jag har hunnit med fyra samtal, två rundor i bamba och varit med på en lektion. Aktivitetsnivån och ljudvolymen har skruvats ner från 10 till 1. Jag andas.

Igår var jag nära att ge upp, ville inte vara i skolan längre. Och det var en sorglig känsla, för jag har alltid älskat skolans värld, både som barn och vuxen. Men när man med sin egen kropp får skydda barn från att slå varandra med tillhyggen, då har det gått för långt. För första gången i mitt yrkesliv var jag rädd, inte så mycket för min egen del även om jag fick en del blåmärken, utan för att inte kunna skydda ett barn som är i skolan. Som föräldrarna skickat ditt i tron att deras barn är tryggt.

Jag skrev en debattartikel när jag kom tillbaka till skolans värld, fortfarande i chocktillstånd över hur illa ställt det var. Jag har fortfarande inte vant mig och tänker inte göra det heller. När jag diskuterade gårdagen med en kollega säger denne: ”Ja men det är ju såhär det ser ut idag, det är bara att acceptera.” Så fan heller, säger jag. Vi måste agera, inte acceptera!
Jag ser fantastiska lärare gå in i sjukskrivningar hela tiden. Som brinner ända tills lågan dör ut.
Jag träffar barnen som går under av kraven och stöket på lektioner och raster. Som kommer till skolan med illamående för att de inte vet vad som ska hända, kanske på grund av bråket eller hoten på nätet eller Kik kvällen innan.

Samtidigt som behovet av hjälp och stöd för barn och ungdomar är större än någon gång tidigare, går BUP ut och meddelar att de kommer att gå från att vara närmast otillgängliga till att vara … otillgängliga. Det är inte deras fel, givetvis, resursfördelningen görs högre upp. Men vad har vi att erbjuda föräldrar och barn som nästan går under, vi som möter deras förtvivlan?

En ny studie från Stockholms landsting visar att förekomsten av neuropsykiatriska funktionshinder hos barn mellan 0-17 år ökat med 75% mellan 2007 och 2011.
Var femte ung person i Sverige lider av psykisk ohälsa säger samstämmiga rapporter från BO, BRIS, SCB och Ungdomsstyrelsen. Från huvudvärk till att vilja ta sitt liv.
Samtidigt minskas resurserna för att få hjälp. Jag är inte dålig på matematik, men får inte ihop ekvationen, hur jag än försöker.

Något måste göras, det är det enda svaret jag kan tänka på.