Nu kör vi!

Det är fantastiskt egentligen. När man har ett mål, jobbar för det och sedan steg för steg närmar sig.

När jag skrev boken var det för att sätta ljuset på det ämne vi människor påverkas av och i många fall brottas med genom livet: relationer. Och varför vi gör de val vi gör.

Att skriva den blev också ett sätt för mig att förstå mig själv bättre, varför jag tänkt, känt och agerat som jag gjort. Jag har under 20 års tid, läst, studerat och arbetat med relationer och människor. Inte minst med mig själv. Men nu kunde jag se klarare. Sammanfoga bitarna. Skapa förutsättningar för att gå åt ett annat håll i fortsättningen. Det som varit är förbi, framtiden kan jag påverka.

Den 18:e maj tänker jag ha en kväll om det här. Du är välkommen om du vill vara med. Platsen är Berzeliigatan 19, tiden 18.00. Vi ska prata om allvarliga saker, men jag lovar, vi ska skratta också! 🙂 Och förresten, det handlar inte bara om relationer heller, utan val gör vi ju hela tiden …

Vill du komma så mejla mig snarast. Det blir trångt, men mysigt!

En annan sak som jag tänkt på det senaste. Jag har länge följt en av mina stora förebilder i USA. Han erbjuder sina klienter ett möte. Ingen lång terapi alltså, utan ett tillfälle där man går igenom livsituationen och får hjälp att se nya möjligheter, nya insikter. Skapar nya förutsättningar för att må bättre. Leva mer efter sina egna behov och förutsättningar.

Är det möjligt? har jag tänkt. Faktum är att det ger ofta förbluffande resultat. Det är också tyvärr så att det ofta är när vi behöver prata med någon så att ekonomin sätter stopp.

Jag har provat det här nu och vet att det ger resultat. Därför erbjuder jag nu möjligheten att boka in en timma. Ring eller mejla mig om du vill göra det. Skype funkar också alldeles utmärkt!

0722-432156, johnnymartinsson@hotmail.com

För er som frågat efter var boken kan köpas: http://www.bokus.com/bok/9789186293185/och-du-ska-kalla-dig-man

Allt gott

Tacksam.

Igår var det min födelsedag. Den var … annorlunda. Fredagen innan fick jag ett telefonsamtal från P4 om jag ville vara gäst på måndagen. De hade läst intervjun i Vision och ville lyfta upp ämnet. Jag tackade med glädje ja, förstås. En finfin födelsedagspresent, tyckte jag.

Jag kände mig lugn. Ända tills jag klev in i studion. Men jag hade fått goda tips av min vän som jobbat större delen av sitt yrkesliv på radion, hade tänkt igenom vad jag ville säga och inte säga, så jag var säker på att även om jag blev nervös så skulle jag få sagt det jag ville. Sa jag till mig själv.

Och det kändes faktiskt bra. Jag var glad och lättad när jag lämnade studion och gick ut i solen. Tog några djupa andetag och kände spänningarna släppa.

Många har hört av sig efteråt och jag är så glad för det. Människor som är tacksamma över att jag tar upp ämnet, och jag uppskattar verkligen att de tar sig tid att höra av sig och berätta det. Det betyder mycket. Väldigt mycket.

Om du missade det och är nyfiken, så lät det såhär: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=5836870&playaudio=4920244